Arrhythmia Center
Stockholm

WPW

Wolff-Parkinson-Whites syndrom betecknar ett tillstånd med accessorisk överledning (d.v.s. utöver den normala via AV-noden). Förekommer som "overt" d.v.s. med pre-excitation (deltavåg) eller som "dolt " utan preexcitation. Båda varianterna har oftast samma typ av SVT - en regelbunden, smal QRS-takykardi med RP-tid längre än 70 ms vid oesophagusregistrering. Bryts i princip alltid med i.v. Adenosin

Patienter med deltavåg kan få förmaksflimmer, som då blir preexciterat och kan bli mycket snabbt - i sällsynta fall ser man övergång i kammarflimmer. Hos dessa patienter är ablation nödvändig.

För vissa högersidiga banor finns en risk för AV-block motsvarande den hos patienter med AVNRT (<1%). För patienter med den vanligaste lokalisationen av accessorisk bana (d.v.s. i vänster fri vägg) är risken för AV-block och behov av pacemaker obefintlig.

Uppföljning som för AVNRT. De patienter som abladerats på vänster sida kan ges (om det inte föreligger kontraindikation) fyra veckors behandling med ASA 160 mg.

Exempel på information till patienten före ingreppet är:

  • Ingreppet innebär venös kateterisering. Vid vänstersidig bana sker ingreppet vanligen transseptalt men kan i sällsynta fall kräva en artärpunktion.
  • Återgång i arbete/fysisk aktivitet kan ske efter 3-5 dagar beroende främst på eventuella obehag från ljumsken.
  • Lyckandefrekvensen ligger omkring 95%.
  • Risken för skada på retledningssystemet är minimal men kan uppgå till ca. 1% hos de med högersidigt posteroseptalt belägna banor.
  • Ingen speciell uppföljning behövs vid ett okomplicerat ingrepp.
  • Risken för återfall är c:a 5%.