Arrhythmia Center
Stockholm

Medicinsk behandling av förmaksflimmer

medicinBlodförtunnande medicinering.

En av hörnpelarna vid behandling av förmaksflimmer är att minska risken för stroke. Detta sker genom någon form av blodförtunnande behandling. Waran är för närvarande den mest använda blodförtunnande medicinen och skall ges till patienter med ökad risk för stroke. Inom vården används den så kallade CHA2DS2VASc skalan för att avgöra vilka patienter som skall behandlas med blodförtunnande medel. På senare tid har nya blodförtunnande läkemedel, så kallade NOAK (Pradaxa, Eliquis och Xarelto, Lixiana), registrerats på denna indikation.

Övrig läkemedelsbehandling

Vid paroxysmalt förmaksflimmer finns två huvudsakliga mål med medicinering. Dels syftar denna till att minska risken för förmaksflimmerattacker s.k. profylaktisk effekt och dels att minska hjärtfrekvensen under pågående flimmer. Vissa läkemedel befrämjar även återgång till normal rytm igen. Exempel på läkemedel vid paroxysmalt förmaksflimmer är Sotalol, Durbis, Multaq, Cordarone och Tambocor. Många patienter har biverkningar av dessa läkemedel och ibland kan dessa vara av allvarlig natur. Förskrivning och kontroll av patienter som står på dessa mediciner bör därför skötas av hjärtspecialist.

Vid kroniskt förmaksflimmer är medicineringens huvudsakliga syfte att sänka hjärtfrekvensen till normala nivåer, både i vila och vid ansträngning. Vanligaste läkemedel är olika former av sk. betablockerare men i vissa fall kan även sk calciumblockerare eller digoxin förskrivas.