Arrhythmia Center
Stockholm

Behandling av regelbunden hjärtklappning

Akut

medicinIbland viker inte besvären spontant och patienten kan då behöva söka sjukhus för att få behandling med mediciner eller elkonvertering. Vanligen ges ett läkemedel (oftast Adenosin) intravenöst vilket får de flesta hjärtklappningsepisoder att slå om till normal rytm.

Förebyggande medicinering

Numera erbjuds de flesta patienterna med regelbunden hjärtklappning en ablation (se nedan). Om patienten inte önskar detta eller en ablation av annan anledning inte anses lämpligt kan medicinering övervägas. I första hand prövas en betablockerare (t.ex Seloken, Tenormin eller Emconcor) eller en calciumblockerare (t.ex Isoptin eller Cardizem). Om inte dessa mediciner fungerar kan mer potenta läkemedel övervägas (t.ex Sotalol, Durbis eller Tambocor) men på grund av risken för allvarliga biverkningar används dessa sällan.

Kateterburen ablation

Sedan slutet av 80-talet kan patienter med hjärtklappning behandlas med ablation. Vid en ablation placeras tunna sladdar (katetrar) i hjärtat som läggs in under lokalbedövning via ett kärl i ljumsken. Sedan stimuleras hjärtat från olika områden och ofta startas en hjärtklappning för att identifiera orsaken. Efter detta påbörjas själva ablationen som innebär att kateterspetsen värms upp, eller i vissa fall kyls ned (kryoteknik) och orsaken till hjärtklappningsbesvären elimineras. Hela proceduren tar 1-3 timmar. Eftersom vissa delar av hjärtat är smärtkänsliga ges vanligen smärtstillande och lugnande medel under ingreppet men full narkos används sällan. Efter ingreppet får patienten ligga till sängs 4 timmar och utskrivningen sker vanligen samma dag eller dagen efter. Efter några dagar kan patienten återgå till full aktivitet, inklusive arbete.

labbildacsBild från vårt ablationslab

Resultat

Mer än 90% av alla patienter blir av med sina besvär efter en ablation. Risken att besvären återkommer är väldigt liten om ingreppet anses primärt lyckat.

Komplikationer

Komplikationer i samband med en ablation förekommer i 1-2% av alla ingrepp. Den vanligaste komplikationen är någon form av blödning eller obehag från ljumsken. Vid en del former av hjärtklappning sitter orsaken väldigt nära den normala förbindelsen mellan förmak och kammare och då finns en liten risk (0.2-1%) för att denna skadas. I vissa fall kan då en pacemaker behövas. Vid de flesta formerna av regelbunden hjärtklappning sitter extra-banan långt från den normala förbindelsen och det finns då ingen risk för pacemaker.